Natten till julafton

Natten till julafton spenderas på vak. Mysigt faktiskt.
Dock sista natten som det ser ut nu.
Kommer sakna denna fina människa. Kommer saka glädjen i ögonen när jag kommer.
Måste se till att hälsa på något här. H*n har levt ett långt spännande liv med mycket att berätta.
Behöver bara sätta mig där så forsar berättelserna ut.
Ne, kommer sakna h*n. Jag hoppas verkligen att vi träffs igen.

Annars vill jag bara säga god jul till er få som kollar in på min blogg ibland.
Sänder en extra tanke till alla barn ute i världen och alla hemlösa. Skickar även en stjärna i himmelen till alla er som gör något extra på jul. Alla ni som ordnar julmiddag på härbergen, ni som tar hand om de äldre och ni som är som gör julen extra fin för barnen på sjukhuset.
Och sist men inte minst önskar jag att alla får en vit jul. Då inte i snöns tecken. Utan att alla ska få uppleva en jul utan alkohol och droger.

För mig egen del önskar jag mig nog sinnesro...det har minst sagt varit en bristvara det här året!


En omöjlig uppgift

Att göra dig nöjd måste vara en omöjlig uppgift om jag inte ska åtsidosätta min egen lycka.
Dina krav och förväntningar ligger ständigt som en skugga som följer mig vart jag än går.

Kraven och förväntningarna är outtalade men ack så tydliga.
Ständigt närvarande, gör sig ständigt påminda.
Ditt tonläge och din blick säger så mycket om vad du egentligen tycker och tänker.

Jag vänder och vrider på allt, jag försöker hitta lösningar som ska passa oss båda, så att vi kan leva i någon slags harmoni. Men hur jag än gör blir det fel. Vilken väg jag än väljer så blir det aldrig tillräckligt bra.

Jag måste sätta mig själv i första hand, jag måste lita på mina känslor och försöka leva upp till mina egna förväntningar på vad livet skall erbjuda mig.

Kanske kommer jag att ångra mig, kanske är det så att jag gör misstag, men då är det jag som måste leva med dom. För en sak som jag vet med all säkerhet är att jag aldrig kommer kunna leva och må bra om jag inte gör mina egna val, mina egna misstag och mina egna upptäckter.



suck....

Uppdaterad...

nu...

SEMESTER!

Vägen känns lång

Jag har brutit upp från 2 långa förhållanden tidigare i mitt liv, genom dom separationerna har jag vuxit och utvecklats.
Att lämna tryggheten och allt det fina som man har tillsammans med den andra personen är aldrig kul. Men den här gången är inte som det varit tidigare. När jag ser tillbaka på både Sara och AnnaKarin kan jag se likheter i mitt handlande och hur jag kände när det tog slut. Jag var ledsen, förtvivlad, upprörd och hela mitt liv var katastrof.
Det är inte katastrof nu, jag gråter inte hejdlöst varje dag, jag känner inte en desperat förtvivlan inom mig och jag vet att jag faktiskt kommer överleva det här.
Men även fast jag är så mycket mer kontrollerad nu än tidigare har jag aldrig i hela mitt liv känt en större tomhet. Det är bokstavligt talat som att en stor del av mig själv har försvunnit. Det finns ett stort svart hål i mig och vem ska någonsin kunna fylla det? Vem ska någonsin kunna ge mig det du har gett mig?

Jag vet att det är mitt val att lämna, det var mitt val att det skulle bli så här. Men det betyder inte att det gör mindre ont för mig. Jag önskar av hela mitt hjärta att allt kunde vara bra. Du var det finaste som fanns i mitt liv. Jag hoppas att du vet det. Jag önskar att man kunde styra över känslorna, styra över alla tankar och funderingar.

Allting börjar komma ikapp mig nu. Jag har tidigare varit stark för både dig och mig, vill finnas här för dig, vill trösta och förklara. Nu börjar du stå på egna ben och jag har mjölksyra i mina nu. Jag känner hur hela min kropp skakar av att vara stark. Det är först nu mina tårar kommer, det kanske är först nu du kan förstå hur jobbigt jag också tycker att det är. Jag har som sagt lämnat det finaste som fanns i mitt liv, du och Nalak var min familj. Ni kommer föralltid vara en stor del av mig. Ni har hjälpt mig bli formad till den jag är idag.




Uppdatering...

Ne det väl dags för en uppdatering här igen.Jag har egentligen massor med mer saker att berätta om min praktik i Thailand men det får bli vid ett senare tillfälle.Jag har köpt en ny dator och har alla bilderna på den gamla, har fortfarande inte styrt om allt bilder till den nya datorn.

Mycket har hänt här hemma. Jag och Vasso har tyvärr gjort slut, vilket smärtar hela mitt hjärta eftersom jag verkligen hade planerat hela mitt liv med henne. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och när dom rätta känslorna inte finns där så är det inte så mycket att göra åt. Om man ändå kunde styra över vad man känner. Vad lätt allt skulle vara då.

Vi bor fortfarande tillsammans i den underbara lägenheten uppe vid solliden, men det kommer ju såklart inte fungera för alltid. Vi ska säga upp den sista juni och vad som händer efter det får vi se. Förhoppningsvis kan jag byta min lägenhet och Vasso planerar att köpa sig en etta här i stan.

Skolan känns för tillfället otroligt seg och omotiverande. Vi läser just nu kursen vetenskaplig metod och teori och bara namnet får mig att somna. Det är överlägset den tråkigaste kursen jag varit med om att plugga till den känns motigt. Vilket är synd eftersom den är ganska svår. Men det är 2 veckor kvar till tentan och nu blir det hårdkörning fram tills dess. Även jag och min partner Max som jag ska skriva C-uppsattsen med har en projekskiss som vi måste få klar.

Sen jobbar jag ju en hel del nu också. Är otroligt skönt att komma iväg och skingra tankarna lite ifrån allt. Jobbar nu både på otropeden och hemtjänsten. Är ju nästa 3 år sedan jag jobbade på Karlslund nu och det är riktigt kul att vara tillbaka. Kul att träffa all personal igen och även gamla brukare. De dagar jag jobbade förra veckan var det ett helt otroligt härligt väder och då är det verkligen toppen att jobba på hemtjänsten. Promenerade mellan brukarna i shorts och t-shirt med lite musik i öronen.

Igår hade fina Max 30 års fest ute i fallskärmsklubbens lokaler. Var mycket trevligt men mycket folk. Blev dock en tidig kväll, jag och Lina åkte hem runt kvart över tolv redan. Men var mycket nöjd då. Slocknade nog inom 10 minuter och såg fram emot en härlig sovmorgon i dag. Tyvärr verkar jag ha tappat förmågan att sova länge på morgonen. Vaknar ständigt runt åtta och kan inte somna om. Spelar ingen roll om jag varit vaken till fyra-fem på morgonen, kan iaf inte somna om efter de på morgonen.

Vädret här är pissigt igen. Har regnat konstant i 4 dagar nu. Vet inte riktigt om det är pga allt som har hänt senaste tiden men när det är sånt här väder känns inte bara vädret grått utan hela livet tar en grå ton. När solen och värmen kommer tillbaka blir det bättre och man kan ju inte annat än älska den Svenska sommaren. Synd bara att det är så få dagar.

Sen har vi viktminskningen. Har fått en förkylning nu och kan inte träna just nu, samt att jag har slarvat lite med maten så det har stått lite still nu ett tag. Är ju också lite deprimerande när man vill gå ner. Men det kommer väl. Hoppas på att förkylningen ska ge med sig så jag kan komma igång med träningen igen och göra ett uppryck med maten också. Inge mer fester på ett tag nu även fast det känns som att festerna lyser upp tillvaron lite.

Aja, nog med uppdatering för den här gången. Vi får se när nästa inlägg kommer. Hoppas ni alla har det bra trots kyla och regn.


haha

Ja det blir som vanligt med mig....jag har helt enkelt bättre saker för mig än att skriva blogg!

Öppen sjukgymnastik

En av sakerna som jag fått varit med och sett och förhoppningsvis får åka på fler gånger är en öppen träningslokal för personer med muskelsjukdomar, strokar, förlamningar osv.
Detta ligger också ute i slummområdet och själva lokalen är ett slags garage. Eller det är öppet åt två håll så det har tak och två väggar.



För att ta oss runt ute i slummen eller bli skjutsade så färdas vi i en lite miniambulans. Fast inuti ser det mer ut som en vanlig minibuss. Vi har en egen chafför som kör runt oss. En mycket trevlig man som alltid tar en omväg för att kunna skjutsa hem mig om vi är ute och åker.



I den här lilla lokalen står det 6 st sängar uppradade tätt intill varandra med några fläktar i taket för att värmen inte ska bli olidlig. Här börjar patienterna sin träning när de kommer. De får då några slags påsar runt sina ben eller armar eller båda (beroende på vilka muskler de behöver träna upp). De får även ligga på några slags vattenkuddar och vad de gör har jag inte riktigt förstått. De är iaf kopplade till elektricitet och har en liten dosa.







När de har fått påsarna har de visa rörelser de ska göra, visst länge och i en viss ordning. Ungefär som sjukgymnastik hemma i Sverige fast under mycket mer primitiva förhållanden.
När de är färdig med sina rörelser får de en ganska grundlig massage av de sm jobbar här, dels för att de ska slappna av men även en massage som mer liknar profylax för leder och muskler.




Hit kommer mestadels äldre människor men vi har även några gravida kvinnor och någon yngre man här.












När träningen i sängen är avklarad och massagen gjord får patientern kliva upp och använda sig av den träningsutrustning som finns i lokalen. Den består av otroligt mycket gamla redskap, alla skänkta av olika organisationer men de är fullt fungerande trots sin imponerande ålder.

















Jag måste säga att jag är helt galet nöjd med våran kamera som jag bestämde att vi skulle införskaff inför denna resa. Bilderna ni ser nu kanske inte är de bästa direkt men många a bilder är "catch the moment" bilder. Det måste alltså gå fort men bli bra i alla fall. Det hade aldrig varit möjligt med min gamla kamera. Den här är helt fantastisk och en mycket bra investering (tack för lånet av pengarna älskade mamma ;)

Vi har även på detta ställe möjlighet till lite mer medicinska behandlingar även om de är mycket begränsade. Vi har t.ex en kvinna som har atros i sina knän som kommer varje morgon för att få elstötsbehandling för att lindra smärtan. Något som verkar vara bra trots att det gör lite ont under tiden behandlingen pågår.



Vi har även möjlighet att lägga om sår. Det blir verkligen inga sterila omläggningar men med tanke på resurserna de har är det enligt mig mycket hög kvaliten på vården de får här.








Omläggningsmaterialet som de använder sig av...




Som jag har förstått det är all vård här helt gratis, det finns en dricklåda där man själv lägger vad man kan undvara och tycker det är värt. Jag är övertygad om att de flesta skulle vilja lägga mer pengar men att de inte har råd med mer än mellan 20-40 bath par gång (ca 40-90 kr)





Jag måste ju också visa en bild på det mycket förnäma sällskapet vi har varje dag. Kackerlackor tillsammans med spindlar oh ödlor...mycket mysigt!!! Jag är speciellt förtjust i dom söta spindlarna!




Även här är personalen helt fantastisk som gör ett toppenjobb. De är trevliga, glada, hjälpsamma och all heder till dem som orkar sitta där hela dagarna i denna värme och ta hand om de som ingen annan tar hand om!



Ett nytt Thailand

Jag har sett och upplevt mycket här i Thailand. Det här är mitt åttonde besök i landet.
Jag har varit här och backpackat, jag har varit här och jobbat, jag har varit här på ren semester, jag har varit här själv, jag har varit här med mina bästa vänner och med min sambo.
Jag har sett bättre och sämre sidor av landet och träffat många olika människor här. Vissa som jag hoppas jag alltid kommer ha kvar. Men trots alla olika situationer jag har befunnit mig i här tidigare är detta någe helt nytt.

Det finns inte ord som kan beskriva det jag ser och upplever. Det gör mig inget att vara här själv. Jag har många vänner här och jag är inte ensamen på något sätt, men det är tråkigt att inte kunna dela mina upplevelser med någon. För hur många bilder jag än tar och hur mycket jag än beskriver de jag sett kommer ni där hemma aldrig fullt ut kunna förstå vad jag sett.

Jag har under mina tidigare resor här varit i mycket nära kontakt med den Thailändska sjukvården (speciellt intensivvården) pga en mycket olycklig händelse som inte gällde mig utan en av mina nära vänner. Jag befann mig då på Bangkok Pattaya Hospital varje dag i 4 veckor. Vården där var förstaklassig. Den var som ett femstjärnigt lyxhotell. Det var skinande golv, pampiga entrér och personal som tryckte på hissknappen åt dig.

Man kan väl säga att det var precis den raka motsattsen till där jag befinner mig idag. Jag gör nu min praktik på ett hälsocenter i centrala Bangkok. Men vi har hitills spenderat den största delen av tiden ute och jobbat i slummen. För det är verkligen slummen i centrala bangkok även om man inte tror det. Mitt emellan alla skyskraporna, alla lyxiga skybars och fina shoppingcenter så är det ett stort område som endast består av missär.

I detta område lever massor av människor i små hyddor med plåttak. Människorna som lever här kommer ofta från andra delar av Thailand, de har kommit till Bangkok för att tjäna pengar och för att få ett bättre liv. Tyvärr hamnar de ofta istället i slummen bland droger, sjukdom och fattigdom.

Varje dag uplever jag så otroligt mycket, praktiskt sätt så gör jag inte så mycket då jag är begränsad av språket. Men bara att observera och reflektera över hur människorna lever ger mig otroligt mycket mer än en praktik hemma hade gjort. Det är jag helt övertygad om. Det är är så mycket jag vill berätta om men vart ska jag börja?
Jag ska försöka berätta för er om mina upplevelser i en kronologisk ordning.

Jag ska starta med min ankomst till rummet där jag nu befinner mig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg kände jag mig mycket illa tillmods när jag kom till Bangkok första dagen. Jag kände mig ensamen, saknade Pattaya och var mitt i ingenstanns.
Redan nästa dag åkte jag ju vidare för att träffa min sjuksköterska och få ett nytt boende. I samma sekund som jag träffade henne lättade något från mitt hjärta. Jag kände genast en trygghet hos henne och hon var otroligt varm och trevlig från första stund. Hon kom och hämtade mig med sin bil, tog mig i handen och åkte iväg och köpte mat till mig. Lättnaden var obeskrivlig.

Den lägenhet som jag först skulle bo i var tyvärr upptagen så tanken var at vi kulle hitta ett guesthous till mig istället. Men hon hade fixat så att hennes dotter skulle flytta hem till henne under min praktik så fick jag bo i hennes rum. Det kan man kalla gästfrihet.
Kan önska att det kunde vara mer så i Sverige. Där är man så otroligt sluten, det ska vara bara familjen och de närmaste. Man har väl oftast ett par grannar som man kanske träffar ibland men inte mer än så. Jag älskar öppenheten här. Som när jag kommer till Pattaya. Jag bor nu på ett helt nyt guesthouse där eftersom det var fullt på mina vanliga ställen. Jag har alltså aldrig träffat personalen som jobbar där. I alla fall så checkar jag in, går upp med ryggsäcken och sover en sväng, när jag sedan går ner igen så sitter alla i personalen och äter. Så fort de ser mig reser sig en person upp, tar fram talldrik, bestick och ber mig sätta mig och äta med dem. Nu blev det ett sidospår men ville berätta det för att verkligen pointera hur vänlig de är.

Hur som haver. Jag installerar mig i rummet i Bangkok och allt känns nu lite bättre. Min första dag på jobbet består av att träffa personalen, bli bekant med miljön på hälsocentret och få en liten inblick i hur organisationen fungerar. Det känns som en lagom start, mycket nya intryck, ny miljö och nya människor.

Jag kliver upp runt 7.15 för att hinna duscha och göra mig iordning inför praktiken. Best som är min sjuksköterska har varit vänlig att köpa ett par kostymbyxor till mig som jag kan jobba i. Trots den olidliga värmen så får man såklart inte jobba i shorts utan det är byxor och piketröja som gäller.





Ni ska få se lite bilder från själva hälsocentralen. Hit kommer diverse människor, inte endast fattiga.
Själva hälsocentret drivs av staten och är mycket fräschare än vad jag väntat mig. Här kan alla få hjälp, oavsett om man är papperslös eller inte. Har man ID-kort får man gå gratis och har man inte det kostar det 140 bath (35 kr) per besök. Men alla kan alltså få hjälp här.



     




All dokumentation sker via handskrift här. Det finns en dator som de kan använda men som aldrig används.
Anledning till att de endast dokumenterar för hand är för att deras läkare inte vill använda någon dator. Han är för gammalodig som de säger.




Även läkemedelshanteringen skiljer sig från Sverige. Här finns läkemedlen helt öppet och tillgängligt för i princip vem som helst. Det står på bänkarna i undersökningsrummet som alltid är öppet. Där kan du hitta allt från adrenalin till dexofen och sobril.



De har hela tiden gjort färdiga sprutor med olika vaccinationer som de ger varje dag. Dessa ligger i olika metallbehållare på ett bord. Redo att ges.





Personalen jag jobbar tillsammans med är toppen. Det är endast 2 st som pratar engelska men det spelar mindre roll. De andra bryr sig inte alls om att jag inte hänger med så bra i språket. De pratar på, försöker lära mig mer Thai, gestikulerar och skojjar med mig. Något som jag uppskattar. Återigen, var vi hemma i Sverige och det skulle komma någon som inte kan språket så undviker vi snarare den personen än verkligen försöker hitta andra sätt att komminucera.
Det är hur som haver en miljon nya namn och många är väldigt lika så jag är helnöjd med att nu ha lärt mig 4 st namn.

  

  



Jag tror att jag sa ge mig här. Det har redan blivit ett långt blogginlägg och jag vet att det är tröttsamt med för långa inlägg. Så ni har nu fått en liten intro i vad jag gör.
Jag har oändligt mycket mer att berätta men det blir nästa gång.
Kul att ni läser och jag hoppas att någon kan finna lite egen inspiration att dra iväg och göra något sånt här.
Det är utvecklande och helt enkelt fantastiskt roligt!


DAG 1

Klockan 16.00 åkte jag från Pattaya och skulle vara framme ca 1½ timme senare.
Som ni säkert kan räkna ut med lillfingret så tog de bra mycket längre än så...vi åkte runt i Bangkok och letade efter deras hus och det var först efter 3 ½ timme som bilen rullade in på deras uppfart.



Det var en mur runt hela huset men två stora grindar där en söt liten kvinna möte upp mig. Hon var väldigt välkommnande och hjälpte mig med packningen. Jag fick ett egen litet hus ute på deras gård med ett fint rum. Ingen lyx och ingen AC men 2 sköna sängar.

    

Jag fräschade upp mig och gick sedan in för att äta middag med hela familjen. Familjen består av mamma Debbie, hennes svenske man, och deras 6 barn, dock bor den äldsta i Singapore.
Till själva middagen blev det bara jag, Debbie och en av hennes döttrar. Det hela började med en bordsbön då hon tackade Gud för maten och för att jag hade kommit till dem. Lite roligt tyckte jag, kändes lite speciellt.
Middagen var supergod, det var min favoriträtt Kao Mont Gai som är ungsstekt kyckling med ris och soppa.

Efter middagen gick vi till vardagrummet för att gå igenom vad som skulle hända under praktiken...trodde jag. Det hela började med att hon berättade sin historia, hon hade i sin ungdom varit en kanske känd journalist i Singapore men hade efter ett par år börja ifrågasatt varför hon jobbade med det. Hon beskrev det sedan som att hon en dag vid stranden fick ett kall från Gud. Hon hörde hans röst inom henne, han sa att hon kulle börja göra saker för andra och inte för sig själv.

Från och med denna stund fortsatte hon att prata om gud och hans viktiga roll i allt som händer här i livet. Ju mer hon pratade ju mer kändes det som att hon inte endast ville berätta om hennes syn på Gud utan även pracka på mig den. Hela samtalet kändes lite obekvämt för mig och när jag tillslut ursäktade mig för att gå och sova så hade jag en klump i magen.

Klumpen i magen tillsammans med att jag var mitt i ingenstanns, hade lämnat alla vännerna i Pattaya och inte hade en aning om vad som skulle hända gjorde att det blev lite mycket. Hade kunnat betala en miljon för att få komma därifrån just då. Och att sova med den känslan var totalt omöjligt. Jag låg i någon slags dvala mellan tolv och ett sedan sov jag inte en enda minut på hela natten, klockan kvar över sju bestämde jag mig för att det fick vara slutsnurrat i sängen. Jag gjorde mig i ordning och gick in till huset.

Debbie hade gjort en jätte fin frukost till mig, ett stort fat med frukt och en yoghurt. Frukten var toppen men yogurten en katastrof. Det var get-mjölks yoghurt som var rinnig med klumpar i. Gissa om jag fick kämpa för att få i mig den. HUVVA! Men frukten var fantastisk som den alltid är här i Thailand!





Den här första dagen blev det inte så mycket bilder men det ska såklart bli mer allt eftersom jag kommer igång med jobbet! :)


Sista dagarna i Pattaya

Sista dagarna i Pattaya var mycket slöa.
Jag låg och drog mig länge på morgonen, åkte på marknader, åkte och tränade, kollade film och hängde med lite vänner på kvällarna. Det var sköna och härliga dagar. 

Sen har det blivit lite internetcafe också såklart. Jag har även börjat på min rapport men det är en lång väg kvar, känner att jag inte riktigt har hittat någon bra vetenskaplig artikel som stärker den Thailändska biten i rapporten. 
Men jag ska försöka börja med det nu när jag är i Bangkok och inte har något att göra om kvällarna.

Det har dock inte blivit så mycket fotat under dessa dagar. Det har endast blivit några marknadsbilder. Inge märkvärdigt.

I morgon ska jag börja berätta om mitt äventyr i Bangkok för er. Hoppas att ni alla har det bra där hemma i Sverige. Jag tänker på er alla!









Marknad

I gar blev det inget blogginlagg. Var upptagen med att pa formiddagen ga pa marknad, pa eftermiddagen trana pa gymmet igen och sen blev det en utgang pa kvallen.

Fotade inte sa mycket igar men det blev lite bilder pa den harliga marknaden iaf :)

Thailand ar verkligen Iphonens land...det finns en uppsko av iphone skal..
(Fia...har tittat efter HTC skal till mig men har inte hittat nagot an)



Klader finns det ju saklart klader i massor...bade for stora och sma :)



Man kan fa bade solglasogon eller slipade vanliga glasogon for ca 20 kr!!





Sma sota budda



Traffade aven har en lite kille som som ville vara med pa bild! :)



Tack for den har gangen....ska fortsoka fa till ett nytt inlagg i morgon :)

Dag 2

Vaknade klockan ett...tyckte de va mycket bra tid med tanke pa att jag somnade klockan sju.
Ar nog hemskt ovan med att sova sjalv nu...

Har ar dagen i bilder iaf.

Borjade med att ata frukost och sen tog jag mig i kragen och akte ivag till gym har i narheten.















Sen bar det ivag till stranden dar det blev vattenmelon och lite mys. Kom fram en lite kille som var hemskt intresserad av min kamera :)






Pattaya

Framme och har tagit de valdigt lugnt.
Har mest fotat, ca 400 bilder, och det ar inte latt att valja ut vilka jag ska ta sa det blev lite like.
Haller ju pa ett leka med olika fokus och olika installningar.
Skriver mer sen!

I kiev...






Mot Thailand...




Akte ivag for att fota solnedgangen, har blev det atskilliga bilder om man sager sa, flera lika men med olika fokus...























Just det ja...innan solnedgangen blev det en god buffe pa poolen...






Mot nya äventyr

Så var det första dagen på mitt nya äventyr nu då.
Denna efterlängtade resa som hela tiden har känts så långt bort var helt plötsligt här.
Satte mig på tåget från Östersund i går klockan 20.50
Allt började mycket lovande, inga förseningar än så länge och jag hade ett helt säte för mig själv.
Det var lagomt varmt och låg och sov på en kudde jag fått av mamma och pappa.
Men lugnet varar inte så länge. Efter att ha sovit ca 1½ timme vaknar jag av att hela jag skakar, tillsammans med resten av vagnen. det är kallt så in i h*lvete!!!
Jag ligger och tänker att det bara är att gilla läget, det kan ju aldrig få vara allt för bra när de gäller tåg.
Men tillslut går det faktiskt inte längre. Jag hoppar upp och säger till personalen som börjar undersöka saken.

Vi får lite senare reda på att värmen har kolapsat och att det frysit något på taket som gör att vi endast har ca 15 grader i vagnen. Som tur är fixar dom en ny vagn och dessutom en liggvagn som vi kan mysa ner oss i sista 1½ timmen.

Vi rullade dock in på Arlanda i beräknad tid och det ska dom väl ha en elogé för, det hör ju inte direkt till vanligheten. Sitter nu här och fördriver tid på datan. Funderade om jag skulle sova men känns lite meningslöst då det bara är ca 1 timme kvar tills jag kan checka in.

Det kändes verkligen hemskt att lämna Vasso och Nalak hemma själv, trots att jag längtat efter resan så mycket så var det ändå jobbigt att veta att jag inte kommer få träffa dom på så länge.
Självklart mamma och pappa med eftersom jag är en riktig morsgris! :P

Nästa inlägg kommer skrivas i värmen, utan mössa och tjocktröja.
Planen är nu följande:

Landar i Bangkok klockan 5.00 (thai tid) på söndagmorgon
Tar en taxi ner till pattaya
Ska där bo hos Tom i 3 dagar
Den 23:e bär det iväg till Praktiken för att möta upp min handledare och organisationen

Ska försöka uppdatera flytande nu, vet att jag är kass på att skriva här men då kan det å andra sidan bara bli bättre nu ;)

Kram till er alla!


Nya Bilder på våran finaste!