lollo86

Vet inte vad det är med mig, tankarna far genom huvudet och allt går i en bergodalbana. I ena sekunden flyger jag runt på små rosa moln för att i nästa försvinna in i komplicerade tankar med negativa analyser.
Suck, om man ändå kunde stänga av allt för en dag eller två.
Sara och Anders är i Tokyo, Towa jobbar, Linn hos Anderas på sjukhuset, Många som är borta och på språng nu. Även om jag inte skulle träffa dom hela tiden när jag är hemma känns det på nått sätt tryggare att veta att dom är nära.

Nätterna är långa och mornarna tidiga, suck. Jag vill sova men förmår mig knappt att försöka ens. Nej jag är inte deprimerad eller ledsen. Har bara en period där det händer mycket och tankarna snurrar.
Räddningen är att få somna till dina andetag, din hud i mot min. Att känna din lukt ger mig trygghet och du är underbar.