Oavsiktligt
Många tankar har farit runt i mitt huvud dom senaste veckorna.
Och då syftar jag inte på att mina tankar endast finns i Thailand som många tycks tro.
Jag är ledsen om ni fått de intrycket att sverige för mig munera är ett grått och tråkigt land. Eller att mitt hjärta finns kvar på andra sidan jorden.
För så är de inte. Jag älskar Sverige, jag älskar att känna lukten av syrenerna, nyklippt gräs och känns första sommarvärmen i naken när jag går runt i jobbet.
Jag älskar min familj och mina vänner här. Ingenting kommer någonsin kunna ta eran plats. Även om jag på någe sätt tycks ha fått er att tro de.
Med min familj menar jag inte bara min mamma och pappa, med min familj menar jag även Sara, Towa, Emma, Wilmer, Lotta, Göran.
Ni är ständigt i mina tankar och jag vill er alltid gott. Därför så känns de att höra Towa säga att ni tycker att jag bort prioriterar er hela tiden sen jag kom hem.
För det har aldrig varit min mening att de ska vara så.
Jag sparar pengar för den enkla anledningen att jag ska kunna betala hyran, jag har inga pengar helt enkelt och tack vare mitt sparade av varje krona jag kommit över lyckas jag spara ihop 4700 och behöver bara sälja 2000 av dom få aktier jag har kvar.
Jag är ledsen om jag uppfattas snål och tråkig när jag inte kan ta bussen hem från stan, när jag inte kan gå på bio, gå in på krogen efter tio men det är för att jag inte har pengar till hyran. Inte för att jag sparar pengar till en ny thailands resa. Vill jag åka igen kommer jag ha pengar att göra de i august. Men just nu finns de bara en sak och det är hyran. Ingenting annat. Jag fick veta av Towa att de uppfatats som att det inte är hyran jag snålar till utan en resa, men så är inte fallet.
Att jag på min resa lyckades träffa någon som tog mig med storm va inget jag räknade med och fick jag välja skulle jag såklart inte känna de jag känner. Men mina känslor är något jag inte kan rå över.
Dom finns där, och ni min familj och bästa vänner är såklart dom jag vill dela mina känslor med, jag är ledsen om jag delat för mycket och de blir jobbigt för er. Jag ska tänka på de, jag ska inte prata mer om de, utan jag kan skriva tankar och känslor här i bloggen, de räcker faktiskt.
För jag vill aldrig...inte för en sekund att ni ska tro, eller känna er mindre värdefulla. För det är med er jag lever mitt liv. Och de gör ont i hela kroppen att höra Towa säga att ni alla är less på mig och irriterad på mig.
Jag vet inte hur jag på ett bra sätt ska kunna förklara...kanske jag inte kan helt enkelt...vill bara att ni ska veta att de känns i mig och att jag ska bli bättre.
Tyvärr kommer jag vara tvungen att fortsätta snåla, för flera anledningar. Men jag ska hålla de mer för mig själv...
Hemkommen nu efter en lång pratstund med AnnaKarin på en parkbänk.
Skönt att träffa henne, har saknat henne.
Har även haft en heldag med Emma vilket va toppen..
Några timmars prat med Werner vilket va välkommet.
Solen sken en dag...jag gick ut och satte mig med datorn på altanen
Tog kort, laddade musik och trivdes med trevligt sällskap..
Lollo vi måste ses nu=) När kan du? Puss
Hej på dig Lollo=)
Kul att du hade det bra i thailand, vi måste ses så att du kan skvallra lite om hur du haft det.
hoppas att du snart kan åka tillbaka det förtjänar du efter allt tjafs som varit.