Vägen känns lång
Jag har brutit upp från 2 långa förhållanden tidigare i mitt liv, genom dom separationerna har jag vuxit och utvecklats.
Att lämna tryggheten och allt det fina som man har tillsammans med den andra personen är aldrig kul. Men den här gången är inte som det varit tidigare. När jag ser tillbaka på både Sara och AnnaKarin kan jag se likheter i mitt handlande och hur jag kände när det tog slut. Jag var ledsen, förtvivlad, upprörd och hela mitt liv var katastrof.
Det är inte katastrof nu, jag gråter inte hejdlöst varje dag, jag känner inte en desperat förtvivlan inom mig och jag vet att jag faktiskt kommer överleva det här.
Men även fast jag är så mycket mer kontrollerad nu än tidigare har jag aldrig i hela mitt liv känt en större tomhet. Det är bokstavligt talat som att en stor del av mig själv har försvunnit. Det finns ett stort svart hål i mig och vem ska någonsin kunna fylla det? Vem ska någonsin kunna ge mig det du har gett mig?
Jag vet att det är mitt val att lämna, det var mitt val att det skulle bli så här. Men det betyder inte att det gör mindre ont för mig. Jag önskar av hela mitt hjärta att allt kunde vara bra. Du var det finaste som fanns i mitt liv. Jag hoppas att du vet det. Jag önskar att man kunde styra över känslorna, styra över alla tankar och funderingar.
Allting börjar komma ikapp mig nu. Jag har tidigare varit stark för både dig och mig, vill finnas här för dig, vill trösta och förklara. Nu börjar du stå på egna ben och jag har mjölksyra i mina nu. Jag känner hur hela min kropp skakar av att vara stark. Det är först nu mina tårar kommer, det kanske är först nu du kan förstå hur jobbigt jag också tycker att det är. Jag har som sagt lämnat det finaste som fanns i mitt liv, du och Nalak var min familj. Ni kommer föralltid vara en stor del av mig. Ni har hjälpt mig bli formad till den jag är idag.
Uppdatering...
Ne det väl dags för en uppdatering här igen.Jag har egentligen massor med mer saker att berätta om min praktik i Thailand men det får bli vid ett senare tillfälle.Jag har köpt en ny dator och har alla bilderna på den gamla, har fortfarande inte styrt om allt bilder till den nya datorn.
Mycket har hänt här hemma. Jag och Vasso har tyvärr gjort slut, vilket smärtar hela mitt hjärta eftersom jag verkligen hade planerat hela mitt liv med henne. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och när dom rätta känslorna inte finns där så är det inte så mycket att göra åt. Om man ändå kunde styra över vad man känner. Vad lätt allt skulle vara då.
Vi bor fortfarande tillsammans i den underbara lägenheten uppe vid solliden, men det kommer ju såklart inte fungera för alltid. Vi ska säga upp den sista juni och vad som händer efter det får vi se. Förhoppningsvis kan jag byta min lägenhet och Vasso planerar att köpa sig en etta här i stan.
Skolan känns för tillfället otroligt seg och omotiverande. Vi läser just nu kursen vetenskaplig metod och teori och bara namnet får mig att somna. Det är överlägset den tråkigaste kursen jag varit med om att plugga till den känns motigt. Vilket är synd eftersom den är ganska svår. Men det är 2 veckor kvar till tentan och nu blir det hårdkörning fram tills dess. Även jag och min partner Max som jag ska skriva C-uppsattsen med har en projekskiss som vi måste få klar.
Sen jobbar jag ju en hel del nu också. Är otroligt skönt att komma iväg och skingra tankarna lite ifrån allt. Jobbar nu både på otropeden och hemtjänsten. Är ju nästa 3 år sedan jag jobbade på Karlslund nu och det är riktigt kul att vara tillbaka. Kul att träffa all personal igen och även gamla brukare. De dagar jag jobbade förra veckan var det ett helt otroligt härligt väder och då är det verkligen toppen att jobba på hemtjänsten. Promenerade mellan brukarna i shorts och t-shirt med lite musik i öronen.
Igår hade fina Max 30 års fest ute i fallskärmsklubbens lokaler. Var mycket trevligt men mycket folk. Blev dock en tidig kväll, jag och Lina åkte hem runt kvart över tolv redan. Men var mycket nöjd då. Slocknade nog inom 10 minuter och såg fram emot en härlig sovmorgon i dag. Tyvärr verkar jag ha tappat förmågan att sova länge på morgonen. Vaknar ständigt runt åtta och kan inte somna om. Spelar ingen roll om jag varit vaken till fyra-fem på morgonen, kan iaf inte somna om efter de på morgonen.
Vädret här är pissigt igen. Har regnat konstant i 4 dagar nu. Vet inte riktigt om det är pga allt som har hänt senaste tiden men när det är sånt här väder känns inte bara vädret grått utan hela livet tar en grå ton. När solen och värmen kommer tillbaka blir det bättre och man kan ju inte annat än älska den Svenska sommaren. Synd bara att det är så få dagar.
Sen har vi viktminskningen. Har fått en förkylning nu och kan inte träna just nu, samt att jag har slarvat lite med maten så det har stått lite still nu ett tag. Är ju också lite deprimerande när man vill gå ner. Men det kommer väl. Hoppas på att förkylningen ska ge med sig så jag kan komma igång med träningen igen och göra ett uppryck med maten också. Inge mer fester på ett tag nu även fast det känns som att festerna lyser upp tillvaron lite.
Aja, nog med uppdatering för den här gången. Vi får se när nästa inlägg kommer. Hoppas ni alla har det bra trots kyla och regn.
