haha
Öppen sjukgymnastik
Detta ligger också ute i slummområdet och själva lokalen är ett slags garage. Eller det är öppet åt två håll så det har tak och två väggar.
För att ta oss runt ute i slummen eller bli skjutsade så färdas vi i en lite miniambulans. Fast inuti ser det mer ut som en vanlig minibuss. Vi har en egen chafför som kör runt oss. En mycket trevlig man som alltid tar en omväg för att kunna skjutsa hem mig om vi är ute och åker.
I den här lilla lokalen står det 6 st sängar uppradade tätt intill varandra med några fläktar i taket för att värmen inte ska bli olidlig. Här börjar patienterna sin träning när de kommer. De får då några slags påsar runt sina ben eller armar eller båda (beroende på vilka muskler de behöver träna upp). De får även ligga på några slags vattenkuddar och vad de gör har jag inte riktigt förstått. De är iaf kopplade till elektricitet och har en liten dosa.
När de har fått påsarna har de visa rörelser de ska göra, visst länge och i en viss ordning. Ungefär som sjukgymnastik hemma i Sverige fast under mycket mer primitiva förhållanden.
När de är färdig med sina rörelser får de en ganska grundlig massage av de sm jobbar här, dels för att de ska slappna av men även en massage som mer liknar profylax för leder och muskler.
Hit kommer mestadels äldre människor men vi har även några gravida kvinnor och någon yngre man här.
När träningen i sängen är avklarad och massagen gjord får patientern kliva upp och använda sig av den träningsutrustning som finns i lokalen. Den består av otroligt mycket gamla redskap, alla skänkta av olika organisationer men de är fullt fungerande trots sin imponerande ålder.
Jag måste säga att jag är helt galet nöjd med våran kamera som jag bestämde att vi skulle införskaff inför denna resa. Bilderna ni ser nu kanske inte är de bästa direkt men många a bilder är "catch the moment" bilder. Det måste alltså gå fort men bli bra i alla fall. Det hade aldrig varit möjligt med min gamla kamera. Den här är helt fantastisk och en mycket bra investering (tack för lånet av pengarna älskade mamma ;)
Vi har även på detta ställe möjlighet till lite mer medicinska behandlingar även om de är mycket begränsade. Vi har t.ex en kvinna som har atros i sina knän som kommer varje morgon för att få elstötsbehandling för att lindra smärtan. Något som verkar vara bra trots att det gör lite ont under tiden behandlingen pågår.
Vi har även möjlighet att lägga om sår. Det blir verkligen inga sterila omläggningar men med tanke på resurserna de har är det enligt mig mycket hög kvaliten på vården de får här.
Omläggningsmaterialet som de använder sig av...
Som jag har förstått det är all vård här helt gratis, det finns en dricklåda där man själv lägger vad man kan undvara och tycker det är värt. Jag är övertygad om att de flesta skulle vilja lägga mer pengar men att de inte har råd med mer än mellan 20-40 bath par gång (ca 40-90 kr)
Jag måste ju också visa en bild på det mycket förnäma sällskapet vi har varje dag. Kackerlackor tillsammans med spindlar oh ödlor...mycket mysigt!!! Jag är speciellt förtjust i dom söta spindlarna!
Även här är personalen helt fantastisk som gör ett toppenjobb. De är trevliga, glada, hjälpsamma och all heder till dem som orkar sitta där hela dagarna i denna värme och ta hand om de som ingen annan tar hand om!
Ett nytt Thailand
Jag har sett och upplevt mycket här i Thailand. Det här är mitt åttonde besök i landet.
Jag har varit här och backpackat, jag har varit här och jobbat, jag har varit här på ren semester, jag har varit här själv, jag har varit här med mina bästa vänner och med min sambo.
Jag har sett bättre och sämre sidor av landet och träffat många olika människor här. Vissa som jag hoppas jag alltid kommer ha kvar. Men trots alla olika situationer jag har befunnit mig i här tidigare är detta någe helt nytt.
Det finns inte ord som kan beskriva det jag ser och upplever. Det gör mig inget att vara här själv. Jag har många vänner här och jag är inte ensamen på något sätt, men det är tråkigt att inte kunna dela mina upplevelser med någon. För hur många bilder jag än tar och hur mycket jag än beskriver de jag sett kommer ni där hemma aldrig fullt ut kunna förstå vad jag sett.
Jag har under mina tidigare resor här varit i mycket nära kontakt med den Thailändska sjukvården (speciellt intensivvården) pga en mycket olycklig händelse som inte gällde mig utan en av mina nära vänner. Jag befann mig då på Bangkok Pattaya Hospital varje dag i 4 veckor. Vården där var förstaklassig. Den var som ett femstjärnigt lyxhotell. Det var skinande golv, pampiga entrér och personal som tryckte på hissknappen åt dig.
Man kan väl säga att det var precis den raka motsattsen till där jag befinner mig idag. Jag gör nu min praktik på ett hälsocenter i centrala Bangkok. Men vi har hitills spenderat den största delen av tiden ute och jobbat i slummen. För det är verkligen slummen i centrala bangkok även om man inte tror det. Mitt emellan alla skyskraporna, alla lyxiga skybars och fina shoppingcenter så är det ett stort område som endast består av missär.
I detta område lever massor av människor i små hyddor med plåttak. Människorna som lever här kommer ofta från andra delar av Thailand, de har kommit till Bangkok för att tjäna pengar och för att få ett bättre liv. Tyvärr hamnar de ofta istället i slummen bland droger, sjukdom och fattigdom.
Varje dag uplever jag så otroligt mycket, praktiskt sätt så gör jag inte så mycket då jag är begränsad av språket. Men bara att observera och reflektera över hur människorna lever ger mig otroligt mycket mer än en praktik hemma hade gjort. Det är jag helt övertygad om. Det är är så mycket jag vill berätta om men vart ska jag börja?
Jag ska försöka berätta för er om mina upplevelser i en kronologisk ordning.
Jag ska starta med min ankomst till rummet där jag nu befinner mig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg kände jag mig mycket illa tillmods när jag kom till Bangkok första dagen. Jag kände mig ensamen, saknade Pattaya och var mitt i ingenstanns.
Redan nästa dag åkte jag ju vidare för att träffa min sjuksköterska och få ett nytt boende. I samma sekund som jag träffade henne lättade något från mitt hjärta. Jag kände genast en trygghet hos henne och hon var otroligt varm och trevlig från första stund. Hon kom och hämtade mig med sin bil, tog mig i handen och åkte iväg och köpte mat till mig. Lättnaden var obeskrivlig.
Den lägenhet som jag först skulle bo i var tyvärr upptagen så tanken var at vi kulle hitta ett guesthous till mig istället. Men hon hade fixat så att hennes dotter skulle flytta hem till henne under min praktik så fick jag bo i hennes rum. Det kan man kalla gästfrihet.
Kan önska att det kunde vara mer så i Sverige. Där är man så otroligt sluten, det ska vara bara familjen och de närmaste. Man har väl oftast ett par grannar som man kanske träffar ibland men inte mer än så. Jag älskar öppenheten här. Som när jag kommer till Pattaya. Jag bor nu på ett helt nyt guesthouse där eftersom det var fullt på mina vanliga ställen. Jag har alltså aldrig träffat personalen som jobbar där. I alla fall så checkar jag in, går upp med ryggsäcken och sover en sväng, när jag sedan går ner igen så sitter alla i personalen och äter. Så fort de ser mig reser sig en person upp, tar fram talldrik, bestick och ber mig sätta mig och äta med dem. Nu blev det ett sidospår men ville berätta det för att verkligen pointera hur vänlig de är.
Hur som haver. Jag installerar mig i rummet i Bangkok och allt känns nu lite bättre. Min första dag på jobbet består av att träffa personalen, bli bekant med miljön på hälsocentret och få en liten inblick i hur organisationen fungerar. Det känns som en lagom start, mycket nya intryck, ny miljö och nya människor.
Jag kliver upp runt 7.15 för att hinna duscha och göra mig iordning inför praktiken. Best som är min sjuksköterska har varit vänlig att köpa ett par kostymbyxor till mig som jag kan jobba i. Trots den olidliga värmen så får man såklart inte jobba i shorts utan det är byxor och piketröja som gäller. 
Ni ska få se lite bilder från själva hälsocentralen. Hit kommer diverse människor, inte endast fattiga.
Själva hälsocentret drivs av staten och är mycket fräschare än vad jag väntat mig. Här kan alla få hjälp, oavsett om man är papperslös eller inte. Har man ID-kort får man gå gratis och har man inte det kostar det 140 bath (35 kr) per besök. Men alla kan alltså få hjälp här.
All dokumentation sker via handskrift här. Det finns en dator som de kan använda men som aldrig används.
Anledning till att de endast dokumenterar för hand är för att deras läkare inte vill använda någon dator. Han är för gammalodig som de säger.
Även läkemedelshanteringen skiljer sig från Sverige. Här finns läkemedlen helt öppet och tillgängligt för i princip vem som helst. Det står på bänkarna i undersökningsrummet som alltid är öppet. Där kan du hitta allt från adrenalin till dexofen och sobril. 
De har hela tiden gjort färdiga sprutor med olika vaccinationer som de ger varje dag. Dessa ligger i olika metallbehållare på ett bord. Redo att ges. 
Personalen jag jobbar tillsammans med är toppen. Det är endast 2 st som pratar engelska men det spelar mindre roll. De andra bryr sig inte alls om att jag inte hänger med så bra i språket. De pratar på, försöker lära mig mer Thai, gestikulerar och skojjar med mig. Något som jag uppskattar. Återigen, var vi hemma i Sverige och det skulle komma någon som inte kan språket så undviker vi snarare den personen än verkligen försöker hitta andra sätt att komminucera.
Det är hur som haver en miljon nya namn och många är väldigt lika så jag är helnöjd med att nu ha lärt mig 4 st namn.
Jag tror att jag sa ge mig här. Det har redan blivit ett långt blogginlägg och jag vet att det är tröttsamt med för långa inlägg. Så ni har nu fått en liten intro i vad jag gör.
Jag har oändligt mycket mer att berätta men det blir nästa gång.
Kul att ni läser och jag hoppas att någon kan finna lite egen inspiration att dra iväg och göra något sånt här.
Det är utvecklande och helt enkelt fantastiskt roligt!
DAG 1
Som ni säkert kan räkna ut med lillfingret så tog de bra mycket längre än så...vi åkte runt i Bangkok och letade efter deras hus och det var först efter 3 ½ timme som bilen rullade in på deras uppfart.
Det var en mur runt hela huset men två stora grindar där en söt liten kvinna möte upp mig. Hon var väldigt välkommnande och hjälpte mig med packningen. Jag fick ett egen litet hus ute på deras gård med ett fint rum. Ingen lyx och ingen AC men 2 sköna sängar.
Jag fräschade upp mig och gick sedan in för att äta middag med hela familjen. Familjen består av mamma Debbie, hennes svenske man, och deras 6 barn, dock bor den äldsta i Singapore.
Till själva middagen blev det bara jag, Debbie och en av hennes döttrar. Det hela började med en bordsbön då hon tackade Gud för maten och för att jag hade kommit till dem. Lite roligt tyckte jag, kändes lite speciellt.
Middagen var supergod, det var min favoriträtt Kao Mont Gai som är ungsstekt kyckling med ris och soppa.
Efter middagen gick vi till vardagrummet för att gå igenom vad som skulle hända under praktiken...trodde jag. Det hela började med att hon berättade sin historia, hon hade i sin ungdom varit en kanske känd journalist i Singapore men hade efter ett par år börja ifrågasatt varför hon jobbade med det. Hon beskrev det sedan som att hon en dag vid stranden fick ett kall från Gud. Hon hörde hans röst inom henne, han sa att hon kulle börja göra saker för andra och inte för sig själv.
Från och med denna stund fortsatte hon att prata om gud och hans viktiga roll i allt som händer här i livet. Ju mer hon pratade ju mer kändes det som att hon inte endast ville berätta om hennes syn på Gud utan även pracka på mig den. Hela samtalet kändes lite obekvämt för mig och när jag tillslut ursäktade mig för att gå och sova så hade jag en klump i magen.
Klumpen i magen tillsammans med att jag var mitt i ingenstanns, hade lämnat alla vännerna i Pattaya och inte hade en aning om vad som skulle hända gjorde att det blev lite mycket. Hade kunnat betala en miljon för att få komma därifrån just då. Och att sova med den känslan var totalt omöjligt. Jag låg i någon slags dvala mellan tolv och ett sedan sov jag inte en enda minut på hela natten, klockan kvar över sju bestämde jag mig för att det fick vara slutsnurrat i sängen. Jag gjorde mig i ordning och gick in till huset.
Debbie hade gjort en jätte fin frukost till mig, ett stort fat med frukt och en yoghurt. Frukten var toppen men yogurten en katastrof. Det var get-mjölks yoghurt som var rinnig med klumpar i. Gissa om jag fick kämpa för att få i mig den. HUVVA! Men frukten var fantastisk som den alltid är här i Thailand!
Den här första dagen blev det inte så mycket bilder men det ska såklart bli mer allt eftersom jag kommer igång med jobbet! :)
Sista dagarna i Pattaya
Sista dagarna i Pattaya var mycket slöa.
Jag låg och drog mig länge på morgonen, åkte på marknader, åkte och tränade, kollade film och hängde med lite vänner på kvällarna. Det var sköna och härliga dagar.
Sen har det blivit lite internetcafe också såklart. Jag har även börjat på min rapport men det är en lång väg kvar, känner att jag inte riktigt har hittat någon bra vetenskaplig artikel som stärker den Thailändska biten i rapporten.
Men jag ska försöka börja med det nu när jag är i Bangkok och inte har något att göra om kvällarna.
Det har dock inte blivit så mycket fotat under dessa dagar. Det har endast blivit några marknadsbilder. Inge märkvärdigt.
I morgon ska jag börja berätta om mitt äventyr i Bangkok för er. Hoppas att ni alla har det bra där hemma i Sverige. Jag tänker på er alla!
