Mycket
Jag vet inte vad jag ska göra...
Jag vill skriva...jag vill berätta vad som rör sig i mitt huvud utan att behöva säga de öga mot öga till människor eller via telefonen.
Men jag måste hela tiden vakta mina ord, måste hela tiden vakta min känslor, akta så jag inte sårar eller gör illa.
Akta så de inte blir missförstånd. Jag vill kunna sätta mig vid datan och låta fingrar trumma mot tangenterna utan att tänka. Utan att ändra formuleringar och stavfel. Utan att sudda bort eller förfina.
Jag vill slappna av. Jag vill berätta att tjejen jag blev galet förälskad i i Thailand inte längre finns i mitt liv. Jag vill berätta att vi har haft underbara stunder. Jag vill berätta att hon alltid kommer finnas i mitt hjärta. Jag vill berätta att dagen jag hittade henne hängande i badrummsdörren kändes som ett år. Jag vill berätta att synen av hennes händer, fötter, och läppar som är en blandning mellan kritvit och blå av syrebristen är någe som kommer förfölja mig för alltid. Jag vill berätta att dagarna hos henne på sjukhuset i respirator kändes ensama. Jag vill berätta att lyckan när hon den fjärde dagen öppnade ögonen va oslagbar. Jag vill berätta att när hon kände igen mig och sa mitt namn fick mig att känna mig stolt. Jag vill berätta att hennes pojkvän Henke är en underbar kille. Jag vill berätta att utan honom hade jag aldrig klarat de här. Jag vill berätta att se henne bli bättre för varje dag var gick var som att ta ett lyckopiller. Jag vill berätta att se hennes mamma och systrar gråta gjorde ont i hela kroppen. Jag vill berätta att när hon blev sämre blev jag förbannad, jag vill ifrågasätta läkarens medicinering, läkarens rehabilitering läkarens syfte. Jag vill berätta att när vi fick veta att hon har en hjärnskada på grund av syre bristen och är ca 10-12 år i huvudet kändes som 10 sparkar i magen. När läkaren sa att han inte trodde att hon skulle bli helt bra igen kändes de som yttligare 10 sparkar i magen. Jag ville spy. Varför va min fina fantasi tjej tvungen att försvinna. Varför va alla våra underbara stunder tvungen att förbli endast minnen, varför tänkte hon inte på sin son, varför ville hon sin pojkvän så illa, varför ville hon utsätta henke för de här? Jag vill berätta att de va skönt när hon lämnade sjukhuset för att åka vidare med sin mamma och syster. Jag vill berätta att jag saknar henne av hela mitt hjärta. Jag vill berätta att de finns ingen som henne, att dom minnen jag har med henne är bland dom bästa i mitt liv. Jag vill att alla ska veta att jag beundrar Henke som struntat i allt gammal skit och delat allt med mig. Gott och ont.
Jag önskar att jag kunde backa tiden, att jag kunde göra de ogjort. Att vi hade kunnat handla annorlunda.
Jag saknar ditt leende, jag saknar ditt skratt och dina skämt. Jag saknar ditt sätt att bry dig om. Jag saknar dina påhitt. Jag saknar ditt heta humör och dina utbrott. Jag saknar dina samtal och sms. Jag saknar saknar att se dig åka förbi på moppen. Jag saknar allt med dig. Oavsett om de inte alltid va lätt så var du en underbar vän som jag kunde prata om de mest med. Du kommer alltid vara speciell för mig!
Jag vill skriva...jag vill berätta vad som rör sig i mitt huvud utan att behöva säga de öga mot öga till människor eller via telefonen.
Men jag måste hela tiden vakta mina ord, måste hela tiden vakta min känslor, akta så jag inte sårar eller gör illa.
Akta så de inte blir missförstånd. Jag vill kunna sätta mig vid datan och låta fingrar trumma mot tangenterna utan att tänka. Utan att ändra formuleringar och stavfel. Utan att sudda bort eller förfina.
Jag vill slappna av. Jag vill berätta att tjejen jag blev galet förälskad i i Thailand inte längre finns i mitt liv. Jag vill berätta att vi har haft underbara stunder. Jag vill berätta att hon alltid kommer finnas i mitt hjärta. Jag vill berätta att dagen jag hittade henne hängande i badrummsdörren kändes som ett år. Jag vill berätta att synen av hennes händer, fötter, och läppar som är en blandning mellan kritvit och blå av syrebristen är någe som kommer förfölja mig för alltid. Jag vill berätta att dagarna hos henne på sjukhuset i respirator kändes ensama. Jag vill berätta att lyckan när hon den fjärde dagen öppnade ögonen va oslagbar. Jag vill berätta att när hon kände igen mig och sa mitt namn fick mig att känna mig stolt. Jag vill berätta att hennes pojkvän Henke är en underbar kille. Jag vill berätta att utan honom hade jag aldrig klarat de här. Jag vill berätta att se henne bli bättre för varje dag var gick var som att ta ett lyckopiller. Jag vill berätta att se hennes mamma och systrar gråta gjorde ont i hela kroppen. Jag vill berätta att när hon blev sämre blev jag förbannad, jag vill ifrågasätta läkarens medicinering, läkarens rehabilitering läkarens syfte. Jag vill berätta att när vi fick veta att hon har en hjärnskada på grund av syre bristen och är ca 10-12 år i huvudet kändes som 10 sparkar i magen. När läkaren sa att han inte trodde att hon skulle bli helt bra igen kändes de som yttligare 10 sparkar i magen. Jag ville spy. Varför va min fina fantasi tjej tvungen att försvinna. Varför va alla våra underbara stunder tvungen att förbli endast minnen, varför tänkte hon inte på sin son, varför ville hon sin pojkvän så illa, varför ville hon utsätta henke för de här? Jag vill berätta att de va skönt när hon lämnade sjukhuset för att åka vidare med sin mamma och syster. Jag vill berätta att jag saknar henne av hela mitt hjärta. Jag vill berätta att de finns ingen som henne, att dom minnen jag har med henne är bland dom bästa i mitt liv. Jag vill att alla ska veta att jag beundrar Henke som struntat i allt gammal skit och delat allt med mig. Gott och ont.
Jag önskar att jag kunde backa tiden, att jag kunde göra de ogjort. Att vi hade kunnat handla annorlunda.
Jag saknar ditt leende, jag saknar ditt skratt och dina skämt. Jag saknar ditt sätt att bry dig om. Jag saknar dina påhitt. Jag saknar ditt heta humör och dina utbrott. Jag saknar dina samtal och sms. Jag saknar saknar att se dig åka förbi på moppen. Jag saknar allt med dig. Oavsett om de inte alltid va lätt så var du en underbar vän som jag kunde prata om de mest med. Du kommer alltid vara speciell för mig!
